Jag i The City

                                                                  

Är en bok skriven för dunhuven. Och då menar jag inte att innehållet i boken är dåligt eller oanvändbart på något sätt, det har jag ingen aning om nämligen. Men språket är glättigt och käckt och skämten och liknelserna är förutsägbara (eller så vill han bara att vi ska tro att vi kan förutse hans tankar) och återkommande.

Inegn höjdare.